Som omväxling till guacamole

Mosat, mixat och mjukt.

Sommaren 1979. Jag och min dotter, 9 år, är på långbesök hos svenska  vänner i San Francisco.

Varje dag ett äventyr: Nattligt kräftfiske i sjöarna norr om stan. Snabba domstolsförhandligar om en p-bot. Grillning  på stranden utmed Stilla Havets kalla strömmar. Disneyland i L A. Utflykt till sysslingen May-Britt Wilkens i Lake Placid. Picknic vid Russian River. Besök på lesbisk klubb (utan dotter). Jordbävning. Hundloppor.

Men lika starka är minnena av smakerna  och dofterna från det kaliforniska köket,  som jag upplevde dem:
en förförande mix av amerikanskt, europeiskt och österländskt.

Som det vita surbrödet, en specialitet i San Francisco, Stillahavsostron med röd pepparsås, rumaki, friterade krabbollar, möra jättelika biffar, ananasdrinkar, rysk saltgurka, dumplings, gefillte Fisch, clam chowder, Eggs benedict, sushi,  tortillas och guacamole.

 Då, för dryga trettio år sedan, var allt detta nya, spännande upptäckter, som fick mig att våga skriva min första matartikel i DN. I Provköket basade  legendariska Anna Bergenström, lätt skeptisk (med rätta) till mina matkunskaper.

 Framför allt mitt recept på guacamole som skulle tillagas i en mixer. Efter att ha provlagat detta  (och övriga recept) ändrade hon det till att avokadon skulle mosas för hand. Sedan släppte hon igenom artikeln till slut.

I dag är det väl ingen i detta land som inte vet vad guacamole är, liksom de flesta av ovan uppräknade rätter. Alltså avstår jag från att belasta nätet med ytterligare en variant (även om mitt innehåller kapris).

I stället föreslår jag en soppa, även om det inte heller känns direkt nyskapande. Sanningen att säga är det ett väl beprövat, något modifierat recept från den tid då Allt om Mat gjort sin bejublade entré i periodisk press.

Å andra sidan är det kanske just det som är helt trendriktigt.  Plötsligt har ju andra gamla raringar från denna matepok åter kommit i ropet, till exempel oxfilé Wellington. Mat liksom mode går i cykler.

Fördelen med avokadosoppan är att den är mycket enklare att tillaga än den kladdiga inbakade nötfilén. Och bra mycket billigare.

 Hälsoaspekten lämnar jag därhän.

Till soppan hör varsin tortilla.

4 personer
2 mogna avokado
2 schalottenlökar, finhackade
2 vitlökar, finhackade
1 msk smör
1 msk idealmjöl
2 dl vitt torrt vin
4 dl gräddmjölk, hälften av varje
2 uppvispade äggulor
2 dl grädde
2 vitlökar, pressade
grön tabasco
balsamicovinäger
salt och vitpeppar


tortillas:
2 1/2 dl majsmjöl, obs ej polenta
1 dl vetemjöl
1 stort ägg
5 dl vatten
1 msk olivolja
salt


Fräs löken i smör utan att den tar färg. Pudra över mjölet. Tillsätt vin och mjölkgrädde. Rör och låt koka upp. Salta och peppra och låt sjuda i ca 10 minuter.
Dra kastrullen från värmen. Gräv ur köttet ut avokadona. Tag undan några små bitar till garnering. Kör i mixer eller mosa med gaffel tillsammans med vitlöken.
Rör ner moset i soppan, värm försiktigt.Vispa ihop äggulorna med grädden, tillsätt i soppan. Smaka av med några droppar grön tabasco. Mixa gärna med stavmixer. Garnera med avokadobitarna och en sträng balsamicovinäger.

Tortillas:
Blanda majsmjöl och vetemjöl med en nypa salt. Vispa ägget och blanda med vatten och häll ner i mjölet. Rör tills smeten är jämn. Låt vila en stund. Rör ner olivoljan och stek som pannkakor.